Nål i en höstack

Ser ni någon brunn...?

Förarbyte

Andreföraren har tagit över

Skördetider hej hej...

Till slut vill vädrets makter oss väl. En hel vecka med sol och värme. Det är såpass bra att den planerade hösilageskörden nu troligtvis blir en klassisk höskörd. Kanon för oss med tanke på att den eventuella andraskörden med största sannolikhet blir plastad. När vi nu ändå är tvingade att tillbringa några timmar här uppe ikväll, så passade vi på att låna en åkgräsklippare också. Så Åsa kör ett klipp ekipage på tomten och jag kör ett annat några meter bort. Jämställt ska det vara ;). Tyvärr är den mindre maskinen inte av allra framkomligaste modell, plussar man också på lite backar, mycket gräs och en förare som inte väger så där värst mycket så blir det inte alltid så bra... Men vi får verkligen tacka Gärdesboda Entreprenad och Lantbruk för traktor, slåtterkross samt åkgräsklippare. Utan er hade det varit svårt

Nu är det klippt

Även Rassla gör sig midsommar fin.

Hoppas inte

Vad fruktansvärt jobbigt det skulle bli om han får för sig att tippa ut sanden helt plötsligt...

Ingen vet

En ensam bil på en tankomat någonstans i Sverige. Vem äger den...? vart kommer den ifrån...? vart är den på väg...? Frågorna är många, svaren kommer vi aldrig få veta...

Scandinavium nästa

Då var debuten äntligen avklarad. Bruno kan härmed skriva in hopphäst i sitt CV.
I närmaste perfekta väderförhållanden avgjordes Terränghoppningen på Skogsborg lördagen 13/6. Med tanke på den senaste veckans mer eller mindre trevliga klimat så var ju bara regnet och blåstens frånvaro en lycka i sig.

Jag och Bruno startade i andra startgrupp, avd B. Tydligen klassas min lilla pålle som unghäst. Nåja, 10 hinder á 80 cm plus en pliktport genom vattnet hade vi framför oss.
Han kändes riktigt fin på framhoppningen, så jag tror nog att en del skeptiska personer trots allt var lite imponerade av det "svarta fåret" där inne på banan.
Terränghoppning är ett mellanting mellan fälttävlingens terrängdel och vanlig banhoppning. Rivningsbara hinder av "naturlig karaktär" utplasserade i terrängen, dock med vanlig hoppbedömning.

Bruno skötte sig riktigt bra även på banan, ett stopp och två rivningar måste ju vara mer än godkännt för en nordsvensk som aldrig hoppat riktig bana förut. Stoppet kom, som för många andra, på ett hinder vid skogskanten med stora röda hjärtan på. Alldeles för fjolligt tyckte nog Bruno. Att husse har ridbyxor på sig är på gränsen, och att sen hoppa hjärtan... Nja..

Men en volt senare och lite smackning så övervanns även det hindret.

Pliktporten genom vattnet hade orsakat många uteslutningar innan. Men som rutinerad körhäst på sin egen hemmabana så tog vi oss genom det i samlad, kontrollerad galopp utan att knappt titta på vattenspegeln :)

Som medlem i arrangörsklubben så tillbringades resten av dagen sittandes som hinderpersonal med enda nöje att rapportera in vägringar och rivningar. Samt att fånga in lösa ponnier som lämnat sina stackars ryttare ensamma på banan.

Med lite distans till gårdagen är vi helnöjda. Vi hade även Cola och Queenie med. Rutinerade Felicia gjorde ännu en start på den vita faran. Men idag fick hon nöja sig med att rida en kuse. Som ryttare på Cola satt nämligen lillasyster Emilia. Hon red som hon aldrig gjort annat, ända till hinder nio, då Cola tyckte att Millan kunde kliva av... Men så bra som det gick fram till dit så tror jag snart vi får se Emilia i farten igen.

Nu sitter jag bara och väntar på att Maria Gretzer ska ringa och disktutera framtid och landslag osv

Stilstudie av ett vackert ekipage ;)

En av få som klarade pliktporten

Lastad och klar

Fy fan... Nervös

Upp som en sol, ner som en pannkaka

I morgon smäller det. Brunos första hopptävling... (Hjälp) Men det är hit vi siktar, hinder nummer tio och målmarkeringen. Överlever vi det får vi vara nöjd. Nu gäller det bara att hitta byxor och skor man får lov att använda. För man får tydligen inte vara klädd som vanligt i dessa sammanhang.

Quantum Farms

Mitt i den vackra Vallebygden alldeles utanför Lerdala ligger Quantum Farms, uppfödning och utbildning av förstklassiga travhästar. Hurvida dom faktiskt är förstklassiga kan man ju diskutera i all evighet, men dom föder i alla fall upp sjukt många hästar. 26 föl skulle det tydligen bli i år.
Jag började sko på Quantum redan 2003, i dess tidiga begynnelse. Då hade dom ca tio tävlingshästar i ett stall utanför Skara som tränades av en dansk demontränaren (?). I början behövdes min expertis en halv dag i veckan, något som kom att ändras allt eftersom...
I samma veva hade avelsverksamheten i Lerdala börjat ta fart. Ett stort lösdriftstall byggdes och i och med att den första årgången unghästar skulle börja tränas så flyttades hela verksamheten till Lerdala.
Under åren har både rakbana, rundbana, skrittmaskin mm mm tillkommit och för min del innebar det två hela arbetsdagar i veckan.
Hösten 2006, när det var dags för ännu en kull blivande stjärnor att påbörja sina första travande steg mot ett ev Elitlopp och evig berömmelse, kände jag att mina två dagar inte riktigt räckte till. Alternativet var att utöka och därmed säga upp andra kunder, eller tvärt om... Jag valde det senare alternativet.
Sedan dess har man sporadiskt följt Quantums framgångar via Travronden eller gamla bekanta som fortfarande jobbade kvar.
Tills plötsligt en varm vårdag i maj, då min telefon ringer.

-Ja, det är Jocke.

-Hej, Stig här på Quantum Farms. Kommer du ihåg mig?

-Ja för fan, hur är läget?

-Vi har problem med hovslagare, förstona ser förjävliga ut...

-Hm, ska kolla lite hur jag har det, jag hör av mig.

Pratade sedan med min trogne vapendragare och personlige psykolog Thomas om han var sugen på att hänga på och verka en hel hög med fölston och unghästar.

Tack och lov så svarade han ja och ett par veckor senare svängde en blå Jumpy och en bananbil in på stallbacken i Lerdala. Till dags datum har vi hunnit med tre arbetsdagar och har ytterligare en inbokad.

Hingst verkning ute i det fria

Lunchpaus på Pizzeria Torget i Timmersdala

Ännu ett sto får sina hovar åtgärdade

Alla är inte lika förtjusta i oss

Så jävla dumt det blev

Man kan göra så här, men det är inte rätt...

Därom tvistar di lärde...

Hur stor del av hästen måste vara ute ur hagen, för att det ska klassas som att den har rymt? Ernst testar gränserna

Man tager vad man haver

Fan... Jag åkte ifrån städet idag

Flykten från hönsgården

Fick en liten minisemester till Linköping och Vretagymnasiet idag. Min kära sambo ska göra ridinstruktörsprov idag och pga den ständigt krånglande magen fick jag göra en insats för freden och agera chaufför. Ni som känner oss kommer nog inte tro på det jag skriver nu, men vi var faktiskt på plats en och en halv timme före provtiden. Det är säkert...
En efter en droppade mer eller mindre nervösa provdeltagare in. Till slut var stallet fullt med blivande ridinstruktörer som diskuterade allt från bokstäver på ridbanan till hur långt en b-ponny behöver mellan två hinder...

Lycka till Åsa, jag älskar dig

Bröllopskörning

Äntligen...
Det är riktigt kul att köra bröllop, men den riktigt sköna känslan kommer när man är klar och allt har gått bra. För det är ju faktiskt så att det inte riktigt är läge för krångel i sådana här sammanhang.
För saker kan ju hända, först ska brudföljet upp i vagnen med klänning, barn och fan och hans moster. Sen ska det skålas, hurras och fotas innan man äntligen kan rulla iväg.

Hörde en berättelse från min älskade hembygd om en hästkörare som lånade en släde från länsmuseet till en bröllopskörning. Historien förtäljer inte exakt vad som sedan hände, men brudparet hamnade efter en mindre angenäm åktur i diket och av släden var det tydligen bara kaffeved. Dom lär ju komma ihåg sitt bröllop iaf. Undrar om han tog betalt...?
Och undra hur det lät när han ringde länsmuseet för att förklara vad som hänt med deras släde...?

License to kill

Fin, bred 90 väg. Och fanskapen kör i 70... Här har vi en tydlig anledning till att man ALLTID ska medföra ett pansarskott eller fälthaubits när man är ute på de svenska vägarna. Med anledning av detta, hämtar vi dagens visdomsord från Die Hard och allas vår egen Bruce Willis. "Yippiekajey motherfucker"

Förberedelser

Om ca en och en halv timme kommer två (förhoppningsvis) förälskade personer att få varandra. Och vad kan då vara vackrare än att i en droska färdas från kyrkan i det vackra sommar landskapet till ackompanjemanget av hästhovar tillsammans med en ytterst trevlig kusk. Inte ett öga är torrt...
Hur som helst så måste så väl häst som utrustning vara putsad och fin. Vagnen måste pyntas och även kusken kanske bör se lite proper ut...
Sen är det bara böna och be att vi har vädergudarna på vår sida

Välkommen hem

Åsa är på hoppträning med Hyenan och Mattis.
Då kan det vara kul att överraska lite när hon kommer hem :)


Städmaffian

Lite blommor är ju aldrig fel

Ett smartare väl

Tänk så mycket elände det finns runt om i världen. Folk röker, super, knarkar, slåss och bombar skiten ur oskyldiga u-länder... Tänk vilken fin värld vi skulle leva i om alla åt en 100 grams Marabou chokladkaka istället, så fort behovet att göra något dumt trycker på. Och vad sjukt bra det skulle börja gå för Marabou :)

I'm back

Vi får väl se om det här bara är en sista dödsryckning, eller om jag faktiskt startar upp bloggen igen. Därom tvistar di lärde... Sitter just nu baklänges på ett tåg på väg mot Göteborg och 21097,5 meter löpning. Beslutet att åka togs ca fem minuter innan bilen var tvungen att lämna Långemossen. Det var min älskade sambo som fick vågskålen att väga över. "Men kommer du få något gjort då? Är det inte bättre att du jobbar när du är motiverad istället". Hon är bra hon, fröken Larsson :)

...

Lägger ner det här nu ett tag.
Har inte riktigt lust att blogga

Arns rike?

Må vara att Julas huvudkontor och lager ligger i Skara och därmed mitt på den plats där Guillous tempelriddar trilogi utspelar sig. Men att den gamle Arn Magnusson själv skulle ha ngt med postorder jätten att göra kunde man ju aldrig ana...

Ett helt vanligt inlägg

Ännu en vecka har förflutit.
Fortfarande vinter och kallt. Jag och Leo siktar på Kinnekullebacken idag och lite härlig pulkaåkning, eller pulka och pulka...? Allt som ev går att åka på ska vi testa. Peter, Lotta och Felica hänger också på.
Resten av familjen, dvs Åsa, Johanna, Felicia, Emilia och Emma är i Jönköping med Queenie och Ernst.

På tal om ngt helt annat... Om en vecka är jag i Mora...

Ljustorp i mitt hjärta

Säger som Gert Fylking... ÄNTLIGEN

Prioriteringar

En äldre kollega och bekant till mig sa för ett tag sedan att han skulle börja trappa ner och bara behålla de kunder som hade bra stall, snälla hästar och mycket fika... :)

Tillbaka i selen

Måndag igen. Heldag på ridskolan i Skara. Tyvärr utan min vapendragare Thomas som envisas med att jobba på annat håll. Vi har dock långt framskridna planer på att luncha ihop, så mitt sociala behov kommer nog få sin beskärda del även idag. På tal om ngt helt annat så har vi ett fantastiskt väder. Och på fredag åker vi till Norrland. Nu ska man fan inte klaga...

Äntligen helg

Det är alltid lika skönt när man släpper ner den sista hoven på fredagen.
Först fredag kväll och sen två dagar ledigt, eller ja, ledigt och ledigt...? Men något annat än en gråtrist vardag iaf.
Problemet för mig är att jag som obotlig tidsoptimist alltid tror mig hinna mer på några få dagars ledighet än vad ett helt arbetslag gör på en vecka. Nåja, jag kanske lär mig på sikt.

Ska nog försöka köra lite skogskörning i helgen. Såg att södra Älvsborg har sitt skogs DM den 15/3, kan vara kul.

Alla dessa måsten...

Kan man inte bara stoppa tiden en vecka eller två så man kan jobba ikapp lite.
Känner mig som ett Tetris spel när spelplanen nästan är full. Det kommer hela tiden nya bitar som man skjuter åt sidan för att överhuvudtaget kunna fortsätta spela. Jag får lösa det sen tänker man.
Har man en tom spelplan kan man i lugn och ro placera bitarna där dom passar in, var sak hamnar på sin plats och man slipper stressa.

Som sagt var, en vecka eller två...

Må bäste häst vinna

På fredag smäller det. Johans stjärntravare gör comeback efter sin svåra hjärtmuskelinflammation. I lopp 11 på Örebrotravet ska den nu åttaårige springaren försöka prestera något utöver det vanliga. Fjolåret var väl lite så där, kan man säga (åtta starter 0 segrar). Men nu blickar vi framåt mot 2009. Lycka till Johan och Atomen

Körträning

I torsdags genomförde Bruno och "hingsten" körträning för Anders Eriksson. Vi var välkommen tillbaka, så helt hopplösa var vi nog inte :). På fredag åker Bruno med mig på jobbet. Har planerat in körning ihop med Fägremaffian, nu jävlar är vi på gång.

Emmie i farten

Min evige praktikant och livscoach Emmie är tillbaka. Hon ska åka med på onsdagar här under våren.
Efter att ha varit saknad i strid sen sommaren är hon nu alltså tillbaka. Men hon är faktiskt helt ok. Så det ska faktiskt bli kul :)

Prästens lilla kråka

Har ni tänkt på vad mycket lättare det är att cykla när det inte är is...

Ensam hemma...

Saknar dig Åsa...

http://www.youtube.com/watch?v=E32uBEqs0w8

Tryin' to say I'm sorry, didn't mean to break your heart
And find you waitin' up by the light of day
There's a lot I want to tell you, but I don't know where to start
And I don't know what I'd do if you walked away

Ooh, baby I tried to make it, I just got lost along the way

Chorus

But every time I look at you, no matter what I'm goin' thru, it's easy to see
And every time I hold you, the things I never told you, seem to come easily'
Cause you're everything to me

I never really wanted to let you get inside my heart
I wanted to believe this would soon be ending
I thought it wouldn't matter, if it all just came apart
But now I realize I was just pretending

Ooh, baby, I know I hurt you, but you can still believe in me

Chorus

It's gonna take a little time to show you, just what you mean to me, oh yeah
It seems the more I get to know you, the more I need to make you see
You're everything I need, yeah

(Instrumental break)

Oho, I need ya, I need ya, I need ya...

Ooh, baby, baby, baby, I know I hurt you, but you can still believe in me

Chorus

You're everything to me, you're everything to me

Kram

Glädjeämnen

När saker i ens liv inte riktigt går som man tänkt och allt känns lite jobbigt då gäller det att hitta de små glädjeämnena som gör att man orkar. Jag har ofta gett mig ut och cyklat. Vet inte om det är ett sätt att fly undan problemet, att skjuta det framför mig...?
Men jag mår bra när jag får komma ut för mig själv, rensa tankarna och låta kroppen jobba. I den stunden är det bara jag och min cykel. Jag tänker givetvis på annat då också, men på ett mer objektivt sätt. Det jobbiga är inte lika påtagligt just då. Sen är det ju inte fel att kroppen mår bra rent fysiskt heller.

Andra glädjeämnen är popcorn och glass, det är jättegott :)

Vasaloppet 43 dagar kvar

Beredskapen inför årets Vasa uppgraderas till DEFCON 4
Den tidigare ståndpunkten att införskaffa stavar till rullskidorna utbyttes i veckan till att göra slag i saken.
I dag genomfördes då äntligen det första passet på rullskidor
En måttlig sväng på 5,1 km iof, men kroppen kändes bra och nu siktar vi framåt...

Goda vänners lag

Idag lastade vi Bruno och Hyenan och åkte till Fägre city för att träna ihop med Mia och AnnaLena. Kändes riktigt roligt att köra ihop med vänner (eller rida blev det, glömde tydligen svängeln :(). Speciellt roligt med vänner som även bjuder på mat. Tack Ala :)

Vasaloppet...

Min kära syster ringde precis och frågade hur vi skulle göra med resan till Mora och Vasaloppet första helgen i mars?
Första mars...
Mora...
Vasaloppet..

-FAN-
Det är ju snart inser jag, och lika fort inser jag att jag inte alls är så vältränad som man föreställde sig, då för snart ett år sedan, när man glad i hågen anmälde sig till världens största långlopp på skidor, igen...

Det är ju just det, IGEN.
Jag har åkt lopphelvetet två gånger, båda gångerna lovat mig själv efter loppet att skänka skidorna till föräldralösa barn i Eritrea eller något liknande.

Men människan har en fantastisk förmåga att förtränga traumatiska upplevelser. Så konstigt nog ligger man där i husvagnen, några timmar efter målgång, och funderar på om man inte skulle åka nästa år igen...

"Den som bestiger Fuji är en vis man, den som gör det två gånger är en idiot" (japanskt ordspråk)

Som om ens egna begränsningar inte räckte så har jag som sagt var min otäckt vältränade syster att tampas mot i år också också. Ev också vår bror, men han har en dum ovana att bara åka halva loppet så han räknas inte ;)

Men som den sanna tävlingsmänniska jag är så vägrar jag att ge upp innan målgången i Mora.
Nu gäller det att hitta och utnyttja mina styrkor och de andras svagheter.
Maria må vara mer vältränad, men jag har erfarenheten, jag har vart där ute, jag har sett lidandet, jag har kännt smärtan, jag vet vad som väntar...

Det viktigaste är inte att vinna, utan att segra väl

Norrland

Sista tiden har jag blivit mer påmind om Norrland än på länge. På både gott och ont...
Dagarna efter jul var mina föräldrar och min bror nere och hälsade på. Verkligen jätteroligt :). Första gången brorsan var nere förresten.
Sen har det ju de sista dagarna varit relativt myggfritt med temperaturer ner mot 20 minus. Detta är säkert något som de allra flesta tycker är pest och pina. Men på något konstigt sett så trivs jag, det är som de vintrar jag minns (bortsett från den obefintliga snön då).
Problemet är bara att alla dessa minnen och känslor gör att man längtar hem.
Var snart ett år sen sist...

Man kan ta norrlänningen ur Norrland,
men aldrig Norrland ur norrlänningen

Var fan är skridskorna?

Livskvalitet

Fan vad jag njuter av att vara i skogen. Och det finns absolut ingen annanstans som en kopp kaffe smakar bättre :)

Gott nytt år

Äntligen var det slut på 2008 (vilket år...) Har rätt stora förhoppningar på 2009 :) Ha det bäst alla mina vänner, kram