Sista tiden har jag blivit mer påmind om Norrland än på länge. På både gott och ont...
Dagarna efter jul var mina föräldrar och min bror nere och hälsade på. Verkligen jätteroligt :). Första gången brorsan var nere förresten.
Sen har det ju de sista dagarna varit relativt myggfritt med temperaturer ner mot 20 minus. Detta är säkert något som de allra flesta tycker är pest och pina. Men på något konstigt sett så trivs jag, det är som de vintrar jag minns (bortsett från den obefintliga snön då).
Problemet är bara att alla dessa minnen och känslor gör att man längtar hem.
Var snart ett år sen sist...
Man kan ta norrlänningen ur Norrland,
men aldrig Norrland ur norrlänningen
Är jag inte i Norrland så är jag vilse.
ReplyDeleteVisst är Kinnekulle vacker och de öppna vidderna ändlösa. Men vad är det i jämförelse med Norrlands blånande berg, djupa dalgångar och slingrande älvar? Snön som ligger tung över fur och gran, kritvita vintervägar och lugnet?
//Norrland