Scandinavium nästa

Då var debuten äntligen avklarad. Bruno kan härmed skriva in hopphäst i sitt CV.
I närmaste perfekta väderförhållanden avgjordes Terränghoppningen på Skogsborg lördagen 13/6. Med tanke på den senaste veckans mer eller mindre trevliga klimat så var ju bara regnet och blåstens frånvaro en lycka i sig.

Jag och Bruno startade i andra startgrupp, avd B. Tydligen klassas min lilla pålle som unghäst. Nåja, 10 hinder á 80 cm plus en pliktport genom vattnet hade vi framför oss.
Han kändes riktigt fin på framhoppningen, så jag tror nog att en del skeptiska personer trots allt var lite imponerade av det "svarta fåret" där inne på banan.
Terränghoppning är ett mellanting mellan fälttävlingens terrängdel och vanlig banhoppning. Rivningsbara hinder av "naturlig karaktär" utplasserade i terrängen, dock med vanlig hoppbedömning.

Bruno skötte sig riktigt bra även på banan, ett stopp och två rivningar måste ju vara mer än godkännt för en nordsvensk som aldrig hoppat riktig bana förut. Stoppet kom, som för många andra, på ett hinder vid skogskanten med stora röda hjärtan på. Alldeles för fjolligt tyckte nog Bruno. Att husse har ridbyxor på sig är på gränsen, och att sen hoppa hjärtan... Nja..

Men en volt senare och lite smackning så övervanns även det hindret.

Pliktporten genom vattnet hade orsakat många uteslutningar innan. Men som rutinerad körhäst på sin egen hemmabana så tog vi oss genom det i samlad, kontrollerad galopp utan att knappt titta på vattenspegeln :)

Som medlem i arrangörsklubben så tillbringades resten av dagen sittandes som hinderpersonal med enda nöje att rapportera in vägringar och rivningar. Samt att fånga in lösa ponnier som lämnat sina stackars ryttare ensamma på banan.

Med lite distans till gårdagen är vi helnöjda. Vi hade även Cola och Queenie med. Rutinerade Felicia gjorde ännu en start på den vita faran. Men idag fick hon nöja sig med att rida en kuse. Som ryttare på Cola satt nämligen lillasyster Emilia. Hon red som hon aldrig gjort annat, ända till hinder nio, då Cola tyckte att Millan kunde kliva av... Men så bra som det gick fram till dit så tror jag snart vi får se Emilia i farten igen.

Nu sitter jag bara och väntar på att Maria Gretzer ska ringa och disktutera framtid och landslag osv

Stilstudie av ett vackert ekipage ;)

En av få som klarade pliktporten